Hemmastudier

Just nu läser jag Ledarskap och pedagogik vilket betyder hemmastudier under fem veckor. Vet inte om det är så bra faktiskt eftersom det underlättar för mig att göra allt annat än att plugga. Ett exempel är bröllopstorget, det är så lätt att bara ramla in där och läsa 1332 trådar innan jag kommer på mig själv och återgår till mina viktigare studier. Dessutom blir jag lat efter alltför mycket pluggmys i soffan. Nåväl, nu ska jag läsa lite om en annan form av ledarskap som Mr Grey utövar,  innan jag ska fokusera på det jag verkligen borde göra...

Livsstilsförändring

Ett gymkort är inköpt! Eller två egentligen... Fem år av studier, ett år av kärlek och ännu fler år av lathet har gett mig många fina extrakilon! Jag lyckades gå ner ett bra antal för drygt 2,5 år sedan, men som sagt - studier,kärlek och lathet... I alla fall så stundar ett bröllop och jag måste komma i drömklänningen jag inte hittat än. Åkte in till stan med min bästa vän och blivande tärna Jeanette för att prova ut vilken modell av klänning jag vill ha. Jag gillade inte det jag såg (varken i butiken eller spegeln) och eftersom jag inte heller är ett fan av att prova kläder, så insåg jag att stora tunga klänningar inte var ett undantag. Allra helst inte när butikspersonalen sprang in och ut i provhytten medan jag samtidigt generat försökte skyla mig...

I alla fall... I drygt sex veckor har vi (jag och Victor) ätit efter LCHF:s alla konstens regler med resultatet att vi mår mycket bra, men det har tyvärr inte gett oss någon revolutionerande viktnedgång. Mitt mål är att gå ner 10 kg och bli stark i kroppen och Victors är väl mest att bli stark och få muskler.Av att äta blir man inte stark, det är en sak som är säker. :-)  Därför svängde vi förbi Friskis & Svettis i morse och köpte varsitt gymkort. Här ska gymmas!

Blivande Fru Skoglund!

Sitter på tåget hem från Södersjukhuset där vi haft en heldag med katastrofberedskap. Har återigen inte bloggat, trots stora livsförändrade händelser. Kvällen den 14 oktober gick min älskade ner på knä på en fullsatt restaurang på Yasuragi Hasseludden. Helt ovetandes och chockad för stunden grät jag flodvis av glädjetårar och svarade med ett stort JAAAA! Ringen satt som ett smäck och var precis så som jag önskat! Som en inledning i hans frieri hade han smugglat med sig en bok som han själv gjort med minnen från hela det gångna året och som jag på uppmaning var tvungen att läsa mitt i restaurangen. Tårar och skratt blandades och avslutades med (för dom som såg) ett chockartat ansiktsuttryck, när jag på sista sidan läste kärleksförklaringen som bland annat innehöll: "I dag är dagen då vi firar 1 år tillsammans, men det är inte bara därför du kommer minnas den här dagen. Det är även dagen då vi förlovade oss. Dagen då jag friade till dig!" Sen reste han sig och föll på knä bredvid min stol.

Mina tankar snurrade och jag undrade till en början vad han höll på med. Inte skulle han väl fria? HÄR?! Jag grät och såg mitt livs kärlek framför mig och förstod vad det var som hände, dock alldeles för chockad för att komma ihåg ett smack av vad det egentligen var han sa... Han lyckades återigen att överraska med bravur och grannbordet bjöd oss på champagne som vi skålade med! Nu har vi ett fullspäckat år med att planera bröllop. Ett år i kärlekens tecken! <3

Godmorgon!

I går kom jag hem med ett stort leende. Ett VG rakt i genom på praktiken med kommentaren: "Du kommer bli en grym syrra!" Bättre kunde det nog inte bli!:-) Victor åkte och jobbade och Jeanette kom över och stannade under natten. William hade två kompisar som också sov över. Nu ligger jag nyvaken i sängen och väntar på att snusande Nettan ska vakna så vi kan äta en god helgfrukost. Snart kommer Victor hem också och då ska vi iväg på föräldramatch i fotbollen med Sebastian. Hoppas på att det här blir en lika fin dag som alla mina andra dagar med mina finaste!<3

Det lider mot sitt slut...

Praktikens näst sista dag. I morgon har jag slutbedömning. Det är med sorg och lättnad jag kommer att lämna avdelningen jag är på. Jag tycker att jag har utvecklats enormt och känner mig redo för att möta verkligheten som sjuksköterska om ca 8 månader. Det har varit fem intensiva veckor med skolarbete, praktik, barn, kalas, träningar, matcher samtidigt som man måste hinna med hem och kärlek. Som tur är har jag ett stort stöd hemifrån med allt man kan tänka sig! Dessutom blir jag omhändertagen som om jag vore drottningen själv. Kärlek är vad det är! Kärlek och otroligt fin vänskap! Snart, alldeles snart, är det ett år sen som det blev vi på riktigt! Det kommer vi fira med att rå om varandra på Hasseludden. Inga telefoner, inga barn och ingen stress - bara vi! Åh, vad jag längtar! <3

Dagar man vill förtränga...

Den här dagen började inte bra. Dels hade jag sovit alldeles för lite, dels fick den ett helt annat utgångsläge än vad som var tänkt. Klockan ringde kl.05.00. Jag hoppade in i duschen, fixade mig i ordning, packade ner frukost/lunch och stod påklädd och klar för att åka 05.55. En skön känsla infann sig vid tanken av att äntligen få tid till att ta en lugn kopp kaffe när man kommer fram till praktiken. Ska plocka över småtjafs från jackan jag hade igår och upptäcker att bilnyckeln inte ligger i fickan. Letar i genom varenda jacka som hänger i hallen (och ja, det är måååånga), rotar i skåp och lådor, river ut Victors byxor, länsar alla väskor som finns i lägenheten innan jag lugnt och stilla ringer min finaste sambo och frågar om han möjligtvis vet var nyckeln är. Och det skulle visa sig att han inte visste att den fanns i hans byxficka som hängde i skåpet på hans jobb 5 mil hemifrån. Paniiiiik! Klockan hann bli 06.20 och jag skulle börja om 40 min. Irritation över situationen sköljde över mig, Victor fick sig en dänga även om det är skönt att inse att han faktiskt också bara är människa. För hur många gånger har inte jag glömt?! Men det är ju en annan historia som jag inte vill erkänna alltför grundligt här.
Det slutade med att jag fick ta tåget och komma en halvtimme försent till en avdelning i fullständigt kaos och så fortsatte det. Dagen till ära har t.o.m. lyckats orsaka en bula vid ögonbrynet på både mig själv och min handledare efter att vi slagit våra (o)kloka huvuden ihop...

Lyckan av att få komma hem till någon...

En heldag på praktiken med fullt ös. Har egna patienter nu och sköter allt själv, ja med stöd av handledaren i bakgrunden såklart! Idag var det halvtidsbedömning, det gick bra men har några mål att jobba upp. Får otroligt mycket bra feedback och handledaren tycker att jag ligger på ett klart VG på de flesta målen, dock är lärarna av åsikten att man inte kan ha VG efter halva tiden...:-/ Känner mer och mer hur jag utvecklas och blir mer säker i min kommande yrkesroll. Nu börjar jag ju fatta vad det handlar om på riktigt och dessutom lyckas jag se helheten och ha koll på det som ska göras. Nu längtar jag bara tills jag får börja jobba på riktigt, även om det självklart kommer vara läskigt att ingen står över axeln i läkemdelsrummet och kontrollerar så att man gör rätt.

Direkt efter praktiken svängde jag förbi Stadium och fyndade Everest-overaller till Lowe och Mio innan jag åkte vidare till föräldramöte i innebandyn. Kom hem till en framtagen OnePiece, tända ljus och en helt fantastisk och kärleksfull sambo som jag har saknat enormt under dagen. Lyckan av att komma hem blev dock inte alltför lång eftersom Victor var tvungen att åka till jobbet en timme senare. Nu sitter jag återigen ensam i sängen för femte dagen i rad med tunga ögonlock och längtar till i morgon bitti då han kommer hem och kryper ner bredvid mig.