Den här dagen började inte bra. Dels hade jag sovit alldeles för lite, dels fick den ett helt annat utgångsläge än vad som var tänkt. Klockan ringde kl.05.00. Jag hoppade in i duschen, fixade mig i ordning, packade ner frukost/lunch och stod påklädd och klar för att åka 05.55. En skön känsla infann sig vid tanken av att äntligen få tid till att ta en lugn kopp kaffe när man kommer fram till praktiken. Ska plocka över småtjafs från jackan jag hade igår och upptäcker att bilnyckeln inte ligger i fickan. Letar i genom varenda jacka som hänger i hallen (och ja, det är måååånga), rotar i skåp och lådor, river ut Victors byxor, länsar alla väskor som finns i lägenheten innan jag lugnt och stilla ringer min finaste sambo och frågar om han möjligtvis vet var nyckeln är. Och det skulle visa sig att han inte visste att den fanns i hans byxficka som hängde i skåpet på hans jobb 5 mil hemifrån. Paniiiiik! Klockan hann bli 06.20 och jag skulle börja om 40 min. Irritation över situationen sköljde över mig, Victor fick sig en dänga även om det är skönt att inse att han faktiskt också bara är människa. För hur många gånger har inte jag glömt?! Men det är ju en annan historia som jag inte vill erkänna alltför grundligt här.
Det slutade med att jag fick ta tåget och komma en halvtimme försent till en avdelning i fullständigt kaos och så fortsatte det. Dagen till ära har t.o.m. lyckats orsaka en bula vid ögonbrynet på både mig själv och min handledare efter att vi slagit våra (o)kloka huvuden ihop...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar