Surt

Att vara tidsoptimist kan bli dyrt, jäkligt dyrt! Istället för att komma ett par minuter försent, tröck jag lite extra på gasen. Jag var ju ändå nästan framme och DÄR stod polisen med lasern - shit! Jag tror hela registret med svordomar for ut ur min mun innan jag såg någon stå lite längre fram vinkandes med en röd lampa. Jag var på väg att börja grina, men i sista sekund tog jag mig i kragen. Inte fasen hade jag sluppit undan för några tårar, jag hade snarare bara gjort bort mig ännu mer - patetiskt! Dock kom tårarna när jag åkte därifrån med en bot på 2800:- liggandes på instrumentpanelen. Tur att man ett tag framåt vet vad man jobbar för...

Längtan

Ytterligare en arbetsnatt väntar. Victor ligger och sover inför hans fjärde natt i rad och jag har precis satt en bulldeg på jäsning. Jag har slappat hela dagen och ska försöka lägga mig en stund innan jag åker till jobbet så natten inte blir alltför olidlig. Jag förstår verkligen inte hur Victor orkar jobba natt veckor i sträck, MEN så är han ju i och för sig yngre än mig också...;-)

Nu är det bara drygt en vecka kvar innan Berlin-resan, åh vad jag ser fram emot den! Känns lite som om man kanske ska planera tiden lite för att hinna med så mycket som möjligt på de tre dagar vi ska vara där. Det kan ju hända att tiden snabbt rinner i väg annars. Jag längtar verkligen till att bara få rå om varandra och uppleva saker tillsammans. Det som känns så bra är att vi ofta vill samma saker, vi har massor med gemensamma framtidsvisioner och båda är vetgiriga! Vi har ofta långa djupa samtal och ibland mer ytliga, vi pratar om allt mellan himmel och jord och ingenting känns så naturligt som med honom. Han har kommit att bli min bästa vän under den här tiden vi har varit tillsammans OCH min stora kärlek! Jag är rädd att den här bloggen ibland kommer att florera i en massa överdrivna känslosvallningar och kärleksförklaringar, men det får ni ta! ;-) Jag har aldrig varit lyckligare än nu och det är ju någonting jag vill minnas...

Veckorevy

Veckan som gått har varit en mycket bra vecka! Vi startade veckan med att fira att Victor flyttat in hos oss. Det nya sambolivet känns helt underbart och jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Han är min själsfrände! Barnen älskar honom och blev överlyckliga när vi berättade för dem att Victor skulle flytta in. Lowe erkände honom även som "en i familjen" och Mio gav Victor en stor kram. Det känns otroligt betydelsefullt när det kommer så spontant! Victor däremot tror att jag bara är ute efter hans tv...;-)

Två jobbnätter har jag hunnit avverka också och en återstår. Jag har varit trött, men det har gått bra. Jag har egentligen ingen rätt att klaga, det är självvalt och det finns ju de som har de värre. Igår vaknade jag upp till mat på spisen och en fin bukett med tulpaner och som om inte det var nog så var även bilen städad och kylskåpet och skafferiet var utrensade - jag har det bra nu! ;-)

I slutet av förra veckan fick jag en överraskning. Jag fick en ledtråd i form av ett hoprullat papper med ett rött band runt. På pappret var det en text som bestod av massa thailändska symboler som jag var tvungen att klura ut för att kunna tyda texten. De som känner mig vet att jag är envis och inte ger upp i första taget. Drygt två timmar tog det att lösa ledtråden. På lappen stod det: " Hej mitt hjärta! Jag tänker ta med dig på en resa till Berlin. Jag älskar dig!"

Så den 26 mars bär det av. Bara jag och min kärlek på ett fint hotell i Berlin i tre dagar - underbart!

Just nu sitter jag i sängen efter att ha kommit hem från "den andra familjen", dvs fam. Carlsson/Hagström. Victor jobbar så de bjöd på mat och sällskap, passade super! :-)

Tacksamhet

Jag sitter på jobbet, klockan är halv tre och vi har vår första lugna stund sen 21.00. Patienterna har ringt i ett och det har varit väldigt oroligt på avdelningen. Jag som hade hoppats på att kunna skriva lite på min examination, men tji fick jag! Nu känns det som om att hjärnan är alldeles för segtänkt för att få ut något av värde. Istället sitter jag och tänker på hur bra jag har det. Jag har träffat mitt livs kärlek som numer även är min sambo. Allt fantastiskt jag får uppleva med honom kommer jag vara evigt tacksam för! Idag är en sådan dag som jag inte kommer glömma, förmodligen inte han heller. Det har varit en fin dag på många sätt, främst att få se två människor återförenas efter 14 år. Jag är glad att jag fick ta del av det och hoppas att det kan generera till förändringar i fler människors liv - förhoppningsvis till något värdefullt!

Tiden vi minns!

Tiderna förändras och idag är en ny tid - en förbaskat bra tid dessutom! Faktum är att varje ny dag är ny tid, ny tid att fylla med minnen - bra som dåliga! De dåliga är de man lär sig av och de bra de man lever på - enkelt! Det svåra är dock att komma ihåg hur det faktiskt var, på riktigt, som man upplevde det då just i den stunden. Vi människor har en förmåga att försköna, glömma,förminska, eller för all del även överdriva när vi ser tillbaka på den gågna tiden. Just därför kom denna blogg till, just för att fungera som ett "minnesarkiv" för små, stora, bra och sämre minnen. Minnen värda att minnas vid ett senare tillfälle i livet!